Dikt

                               Här är en lite sorlig men sann dikt av Pernilla Stalfelt.



                                Alla djur och människor dör,
                               det kan inte de rå för.
                               Liten daggmask dör på kroken,       
                               myggan dör och så gör snoken.
                               Blomman visnar och blir till mull.
                               Gräs blir hö för kossans skull.
                               Människan i sin miljö,
                               Hon blir gammal och vill dö.
                               kanske är hon sjuk och trött.
                               saknar de som redan har dött.
                               Efter sommar får vi snö,
                               efter liv ska alla dö.
                               Sen finns inget farligt mer och de döda de blir fler.